Tacksamheten, att se året som bar oss
Efter att ha vänt oss bakåt, till dem som gick före, vänder Yule nu blicken mjukt mot det som just passerat.
Yule dag 6 är tacksamhetens och reflektionens dag. En stilla plats mitt i Yules flöde.
Detta är dagen då året som varit får lägga sig till ro. Som ett djur som lagt sig ner efter en lång vandring.
I äldre traditioner var detta en självklar del av vintern. Man såg tillbaka för att förstå hur man överlevt. Vad som burit. Vad som kostat. Vad som lärt. I nordisk och keltisk förståelse var detta inte självreflektion i modern mening, utan ett sätt att läsa tecknen: året som lärare, livet som berättelse. I shamanisk tradition betraktas varje erfarenhet som medicin även den som smakar bittert. I andinsk kosmovision finns tacksamheten mitt i allt, eftersom livet aldrig är isolerat från lärandet.
Tacksamhet här betyder inte att allt var gott. Den betyder att allt hade en plats.
För prästinnan är detta dagen att hålla hjärtat öppet för hela spektrumet av erfarenheter. För häxan är det att erkänna den kraft som vuxit genom prövning. För völvan är det att läsa året som en väv av tecken och rörelser. För druiden är det att hedra cykeln, födelse, tillväxt, nedbrytning, vila. För shamanen är det att samla ihop resans lärdomar innan nästa steg tas.
Detta är en dag för ärlighet och för mildhet.
Att hedra Yule dag 6 – att låta året tala
Denna dag mår bra av stillhet. Kanske sätter du dig ner med ett ljus och något att skriva på. Inte för att prestera ord, utan för att låta dem komma om de vill.
Du kan låta året svara på enkla frågor:
Vad bar mig när det var svårt?
Vad lärde jag mig, även när jag inte ville?
Vad är jag tacksam för, trots allt?
Skriv långsamt. Eller inte alls. Ibland räcker det att tänka. Om känslor kommer, låt dem få utrymme. Tacksamhet denna dag är inte leende. Den är sann.
Hemma kan du sitta i tyst meditation, med handen mot hjärtat eller magen, och andas igenom året som gått. Låt minnen komma och gå utan att hålla fast vid dem.
I grupp kan ni sitta tillsammans i stillhet, kanske kring ett ljus. Om ord delas, låt dem vara korta och okommenterade. Ett erkännande räcker. Ett andetag räcker.
Denna dag ber oss inte att förlåta allt.
Den ber oss att se klart.
När Yule dag 6 går mot sitt slut har något ofta mjuknat.
Som om kroppen släppt ett grepp den inte visste att den höll.
Ljuset är fortfarande ungt.
Men nu bär det visdom.
Solen har vänt.
Jorden bär.
Elden har rensat.
Förfäderna har blivit hörda.
Och året som gick får nu vila i tacksamhetens stilla rum.
