Okategoriserade
-
AI – hjälper eller stjälper
Vi översköljs idag med förslag på AI-stöd. Vissa förstår jag, andra gör mig ledsen. Jag förstår de strukturella lösningarna, där använder jag det själva. Spalta upp mitt dokument enligt den här mallen, ta inte bort någon information, lägg inte heller till något nytt. Enbart det som finns i bifogat dokument. – Det är nåt av det vanligaste i promtväg jag har. Jag blir lite ledsen i hjärtat när förlaget får den ena efter den andra AI-genererade texten till sig. Det saknar själ, det saknar djup. Det är ord på papper, som förvisso bildar en story, men det saknar berättande…
-
Det där med runor
Det är en hel vetenskap det här med runor. Deras ursprung, deras uppkomst, hur de användes. Lärorna är nog lika många som det finns utövare. Allt finns inte i skrift utan har lärts ut med traditioner. Dessa är för mig de viktigaste bitarna när det kommer till utövandet. Mina runor då. Jag får många frågor kring detta. Jag följer en rejält gammal tradition och skapar dom enligt Utharken, alltså innan Futharken – det här säger en del om deras kosmologi, den ordningen de kommer i. Jag skapar i Futharken på beställning enbart. Det är en rätt lång process det…
-
Intuition
Vad är intuition? Det är ett begrepp vi stöter på ofta i den här branschen. Vad är intuition för dig? Något jag märker snabbt är att intuition betyder lite olika saker för alla. För en del är det att följa den där känslan i magen. För andra är det tillit. För ytterligare en annan är det vetandet, när man bara vet vad som ska hända. För mig? Ja för mig är det en blandning. Det är magkänslan, när jag bara vet vilken väg jag ska gå, när jag vet vilket kort som kommer eller när den jag möter sitter…
-
Efterord till Yule – när allt redan har börjat
När Yule är över finns ingen port som stängs med ljud. Ingen tröskel att kliva över. Inget ögonblick där någon säger: nu är det färdigt. Det som sker är stillsammare än så. Som när dimman lättar utan att man riktigt märker när sikten förändrades. Som när en glöd fortfarande är varm långt efter att lågorna lagt sig. Yule lämnar oss inte. Den drar sig bara djupare in. När vi nu ser tillbaka finns det kanske ingen tydlig berättelse att återge snarare ett minne i kroppen. En annan rytm i andetaget. En känsla av att något har rört vid oss,…
-
Yule – Dag 12
Integration, att bära ljuset vidare Efter glädjen, skönheten och ljusets stilla glans kommer Yule till sin sista dag. Yule dag 12 är integrationens dag. Det är dagen då cirkeln sluts, inte för att något är färdigt, utan för att det nu kan bäras vidare. Det som har vilat i mörker, fötts i ljus, rensats, hedrats, skapats, kallats in och firats, ska nu få landa i kroppen och i livet. I äldre traditioner var detta en självklar rörelse. När högtiden avslutades återvände vardagen, men den var inte densamma som innan. Något hade skiftat. Något hade mognat. Ljuset levde nu inte…
-
Yule – Dag 11
Skönheten, att låta ljuset glittra i det levda Efter mötet med det större, efter bönen, sången eller stillheten, händer något mjukt. Ljuset har inte längre bara fötts. Det har rotat sig och nu vill det synas. Yule dag 11 är skönhetens dag. Skönhet som livskraft. Som glädje. Som den stilla gnistan som påminner oss om varför vi orkar fortsätta genom vintern. I äldre tider var denna dag ett andrum. När det heliga hade hedrats och framtiden ännu inte krävde handling, fick människan tillåta sig att njuta. Elden fick brinna lite högre. Ljuset fick spegla sig i metall, glas och…
-
Yule – Dag 10
Det större sammanhanget, att minnas vem som vandrar med oss Efter skapandets stilla arbete öppnar Yule nu en vidare horisont. Händerna har format. Hjärtat har lyssnat och nu vänder sig blicken uppåt, utåt och bortom. Yule dag 10 är dagen då vi minns det större sammanhanget. Det som inte alltid kan ses, men som ändå känns. Det som bär oss när vår egen kraft inte räcker. I äldre tider var detta en självklar del av midvintern. När mörkret låg djupt och framtiden ännu var osäker, vände man sig till det gudomliga, till andarna, till de krafter som överskrider det…
-
Yule – Dag 9
Skapandet, när det osynliga får form Efter att ha lyssnat till djurens instinkt och kroppens rytm, rör sig Yule vidare in i händerna. Det som tidigare varit känsla, aning och viskning vill nu få en kropp i världen. Yule dag 9 är skapandets dag. Skapande som ett sätt att låta livet fortsätta tala genom oss. I äldre tider var vintern en tid för händerna. När jorden vilade och vandringarna var färre, växte arbetet vid elden. Man spann, snidade, lagade, vävde och formade, som en del av livets rytm. Skapandet höll både kroppen varm och själen vaken. I nordisk tradition…
-
Yule – Dag 8
Djuren, de som bär instinkten och minnet av det vilda Efter visionens stilla viskning vänder Yule blicken mot dem som aldrig glömde hur man lyssnar. De som lever nära rytmen. Yule dag 8 tillhör djuren. Våra äldre syskon i skapelsen. De som vandrade jorden långt innan våra berättelser tog form. I vinterns landskap syns de ofta bara som spår. Ett hovavtryck i snön. En stig genom slyet. Ett öga som blänker till i skymningen. Ändå är deras närvaro stark. De vet hur man sparar kraft. Hur man väntar. Hur man rör sig när tiden är inne. I nordisk tradition…
-
Yule – Dag 7
Visionen, att se det som ännu inte har form Efter tacksamhetens stilla landning börjar något nytt röra sig igen. Yule dag 7 är visionens dag. Detta är inte dagen då framtiden ska planeras i detalj. Det är dagen då den får visa sig som aning, känsla, bild eller längtan. Som något som ännu inte vet exakt hur det ska bli men som vet att det vill bli till. I äldre traditioner var detta en självklar del av midvintern. När världen låg stilla utåt, blev det lättare att se inåt. Völvan såg trådar som ännu inte dragits genom väven. Druiden…