Visionen, att se det som ännu inte har form
Efter tacksamhetens stilla landning börjar något nytt röra sig igen.
Yule dag 7 är visionens dag.
Detta är inte dagen då framtiden ska planeras i detalj. Det är dagen då den får visa sig som aning, känsla, bild eller längtan. Som något som ännu inte vet exakt hur det ska bli men som vet att det vill bli till.
I äldre traditioner var detta en självklar del av midvintern. När världen låg stilla utåt, blev det lättare att se inåt. Völvan såg trådar som ännu inte dragits genom väven. Druiden lyssnade efter vad som ville spira när saven åter steg. Shamanen reste mellan världar för att hämta hem framtidens medicin. I Anderna talar man om att drömma världen framåt i samklang med Pachamama
Det är skillnad på att vilja något och att bli kallad till något och vi lär oss att skilja de rösterna åt.
För prästinnan är detta dagen att lyssna till själens ja och nej. För häxan är det att känna vilken riktning som bär kraft snarare än kamp. För völvan är det att se mönster innan de blir synliga för andra. För druiden är det att läsa framtiden i naturens rytm snarare än i kalendern. För shamanen är det att hämta tillbaka en bild, en känsla, ett frö från framtiden och hålla det varsamt i nuet.
Detta är en dag för mjuk klarhet. Visionen denna dag behöver inte vara storslagen. Den kan vara stilla och den kan vara enkel. Den kan handla om hur du vill leva snarare än vad du vill uppnå.
Att hedra Yule dag 7 – att lyssna efter det som vill bli
Denna dag mår bra av tid och utrymme.
Skapa en lugn plats.
Tänd ett ljus.
Låt kroppen få landa innan tanken tar över.
Du kan blunda och ställa en enkel fråga:
Vad vill ta form genom mig under den kommande tiden?
Inte vad borde jag göra, utan vad vill växa?
Lyssna utan att pressa fram svar.
Visioner talar ofta i bilder, känslor eller plötsliga insikter.
Ibland kommer de som motstånd, ibland som stilla glädje.
Om du vill kan du skriva ner det som visar sig.
Ett ord.
En färg.
En riktning.
Inget behöver bli färdigt idag.
I andinsk anda kan du tacka Pachamama för att hon bär framtiden lika mycket som det förflutna. I nordisk och keltisk ton kan du se visionen som ett frö, något som ännu ligger dolt, men som redan vet hur det ska växa.
I grupp kan ni sitta i cirkel och hålla visionen gemensamt. Var och en kan dela något litet – eller välja att inte dela alls. Visioner behöver ibland skydd mer än spegling.
När Yule dag 7 går mot sitt slut är framtiden fortfarande oskriven.
Men riktningen känns tydligare.
Som en stig som anas under snön.
Ljuset växer fortfarande långsamt.
Men nu vet det vart det är på väg.
Solen har vänt.
Jorden bär.
Minnet har hedrats.
Året har fått vila.
Och framtiden har viskat sitt första ord
