Det större sammanhanget, att minnas vem som vandrar med oss
Efter skapandets stilla arbete öppnar Yule nu en vidare horisont. Händerna har format. Hjärtat har lyssnat och nu vänder sig blicken uppåt, utåt och bortom.
Yule dag 10 är dagen då vi minns det större sammanhanget. Det som inte alltid kan ses, men som ändå känns. Det som bär oss när vår egen kraft inte räcker.
I äldre tider var detta en självklar del av midvintern. När mörkret låg djupt och framtiden ännu var osäker, vände man sig till det gudomliga, till andarna, till de krafter som överskrider det mänskliga för att minnas livet.
I nordisk tradition kallades gudinnor och gudar in i härden. Freja, Frigg, Njord, solens och jordens krafter. I den keltiska världen sjöngs sånger och böner till det heliga som genomsyrar allt levande. För shamanen är detta dagen då förbindelsen mellan världarna stärks, när resan inte bara går inåt utan också uppåt och bortom. I andinsk kosmovision hålls relationen till Pachamama, Apus och solens kraft levande genom ceremoni, sång och gåvor.
Yule dag 10 påminner oss om att det finns något större än våra enskilda liv, och att detta större inte är avlägset. Det finns i elden, i sången, i bönen, i tystnaden mellan orden.
För prästinnan är detta dagen att stå som bro mellan världar. För häxan är det att tala med kraften snarare än om den. För völvan är det att känna hur sejdens trådar sträcker sig bortom det synliga. För druiden är det att hedra det heliga i allt levande. För shamanen är det att kalla på hjälp, vägledning och beskydd, med respekt och tydlighet.
Att hedra Yule dag 10 – att öppna för det heliga
Denna dag kan hållas med ceremoni, men den behöver inte vara komplicerad.
Tänd ett eller flera ljus.
Skapa en plats där du kan sitta ostört.
Kanske med något som symboliserar det större för dig – en sten, en fjäder, ett föremål från naturen.
Du kan sjunga, be, galdra eller sitta i stillhet.
Orden är mindre viktiga än intentionen.
Det är närvaron som öppnar porten.
Om du arbetar med gudinnor, gudar eller andliga krafter kan du bjuda in dem denna dag. Inte för att begära, utan för att erkänna relationen. Ett tack räcker långt.
I andinsk anda kan du tacka Pachamama för att hon bär dig, och Apus för att de vakar. I nordisk och keltisk ton kan du hedra de krafter som hållit världen i rörelse genom tiderna.
I grupp kan ni sjunga tillsammans, sitta i gemensam tystnad eller låta var och en uttrycka sin relation till det heliga på sitt sätt. Det finns inget rätt sätt denna dag, bara ärlighet.
Yule dag 10 lär oss att vi inte behöver bära allt själva.
Att det finns stöd, kraft och visdom bortom det vi kan kontrollera.
När dagen går mot sitt slut kan en stilla trygghet infinna sig.
Som om något hållit oss utan att vi märkt det tidigare.
Ljuset är nu tydligare.
Inte starkt, men stabilt.
Solen har vänt.
Jorden bär.
Skapandet har fått form.
Och banden till det större har stärkts, tysta och levande.
