Skönheten, att låta ljuset glittra i det levda
Efter mötet med det större, efter bönen, sången eller stillheten, händer något mjukt. Ljuset har inte längre bara fötts. Det har rotat sig och nu vill det synas.
Yule dag 11 är skönhetens dag.
Skönhet som livskraft. Som glädje. Som den stilla gnistan som påminner oss om varför vi orkar fortsätta genom vintern.
I äldre tider var denna dag ett andrum. När det heliga hade hedrats och framtiden ännu inte krävde handling, fick människan tillåta sig att njuta. Elden fick brinna lite högre. Ljuset fick spegla sig i metall, glas och ögon. Skratt och värme hörde också till det heliga.
I nordisk tradition var detta festens mjuka dag, inte blotets allvar, utan samvarons värme. I den keltiska världen sågs glädje som en livsnödvändig kraft. För shamanen är skönhet medicin; det som påminner själen om livets vilja. I andinsk förståelse är glädje och tacksamhet en del av ayni, när vi gläds med livet, gläds livet med oss.
För prästinnan är detta dagen att välsigna livets glans, utan skuld. För häxan är det att tillåta njutning som magisk handling. För völvan är det att se hur väven skimrar när ljuset faller rätt. För druiden är det att hedra balansen mellan allvar och glädje. För shamanen är det att låta själen andas ut.
Det är en dag för att tillåta.
Att hedra Yule dag 11 – att fira utan att förlora djupet
Denna dag får vara vacker.
Du kan dekorera ditt hem lite extra. Tända fler ljus. Lägga fram något som glittrar, något som betyder något, något som får dig att le.
Låt maten få vara lite festligare, om det känns rätt.
Inte för att imponera, utan för att njuta.
Att laga och äta med glädje är också ceremoni.
Musik kan få ta plats.
Sång.
Skratt.
Eller bara ljudet av elden som brinner.
Om du är ensam, hedra skönheten ändå.
Duka fint för dig själv.
Sitt nära ljuset.
Låt dig själv känna det som är gott, utan att förminska det.
I grupp kan ni samlas till en måltid, ett firande eller bara en stund av lätthet tillsammans. Ord av tacksamhet kan få flöda, men inget behöver bli högtidligt. Det räcker att vara närvarande i glädjen.
Yule dag 11 påminner oss om att ljuset inte bara är något vi arbetar för.
Det är också något vi får njuta av.
När dagen går mot sitt slut känns vintern inte lika tung.
Ljuset är nu en del av vardagen.
Det fladdrar i ögonvrårna.
Det speglar sig i det levda.
Solen har vänt.
Jorden bär.
Det heliga har hörts och livet har fått glimra, stilla och sant.
